I Transsylvanien ligger ett stort antal befäste kyrkor uppförda under medeltiden, varav sju stycken har passerat nålsögat och blivit del av UNESCO:s världsarvslista. Byarna i Transsylvanien, där majoriteten av invånarna var ditflyttade tyskar, plundrades ofta av ottomaner under medeltiden och det blev vanligt att befästa byns mest värdefulla byggnad kyrkan.
Viscri ligger cirka åtta mil norr om Brasov och fyra mil söder om Sighisoara. Från huvudvägen till Viscri by är det bara tre-fyra kilometer men landskapet är så vackert att vi stannar vid ett flertal tillfällen bara för att njuta och fota och plötsligt har det gått 30 minuter. Ena sekunden ser vi får som vallas med hjälp av hundar, runt nästa kurva en gigantisk äng med döda solrosor och vidare över krönet dyker berg upp så vackra att vi tappar andan. Att GPS:en ilsket blinkar och varnar för unpaved road är inget som oroar oss.
When leaving the main road between Brasov and Sighisoara heading for Viscri the scenery is so beautiful that Maxime and I have to stop several times, and the short distance takes about four times the time it should have taken driving normally.
När vi kommer fram till Viscri by så är det som att ha förflyttat oss 100 år bakåt i tiden. Hästkärrorna passerar var och varannan minut och även om vi redan kör sakta eftersom jag bokstavligen hänger ut ur fönstren med kameran men så får vi plötsligen tvärnita för ett gäng gäss är på väg att korsa gatan framför oss. Vi svänger höger och påbörjar backen upp till kyrkan men får igen stanna för att någon vill korsa gatan; denna gång några kalkon-kompisar som springer snabbt över gatan. Kanske kloka av skada efter någon tidigare incident…
When arriving in Viscri village it feels like being 100 years back in time. The horse carriages are everywhere and in the street goose and turkeys wander around.
Framme vid kyrkan så parkerar vi vid den yttre muren, härifrån är det några minuter att gå upp till kyrkan. Kyrkobyggnaden är del av den inre muren och ingången är en trappa upp mellan två torn. Mitt i trappan sitter en kvinna och stickar och när hon rusar upp och ställer sig i biljett luckan när vi börjar ta oss upp för trappan så fattar vi att hon är den som också ska släppa in oss i kyrkan. Vi betalar gladeligen fem lei per person, cirka tio svenska kronor och går in.
To reach the church we enter through an opening in the inner fortified wall and pay the old knitting woman five lei per person, a little bit more than one dollar.
Inne i det allra heligaste möter en vacker vit kyrka i gotisk stil oss. Överallt finns rosor och andra färgglada blommor, allt är mycket välhållet och det är också ett gäng men på byggställningar som jobbar. Jag gissar att det inte är kyrkans mycket modesta inträde som finansierar renoveringen…. Den inre befästa muren har ett flertal torn och bastioner och det finns också ett museum. Det mest intressante med den inre muren är dock att det i museets översta våning är möjligt att ta sig upp i ett av tornen. Åt ena hållet möts man av utsikt över Viscri by och landskapet utanför och åt andra hållet ser man kyrkan.
Inside the wall we find a beautiful Gothic church build in the 12th century. During the Middle Ages most people living in Transylvania were German craftsmen and farmers, and to protect the village´s most valuable asset from being robbed by the Ottomans the church was often fortified.
The inner wall contains two towers and two bastions and in one of the tower there is a museum with a viewing platform.
 |
| Utsikten från tornet |
 |
| Bikupor på utsiktsplattformen i tornet |
 |
| Museet |
På väg ut från kyrkan känner vi båda att naturbehoven gör sig påminda och Maxime minns att hon såg en WC-skylt på väg upp backen från byn. Mycket riktigt hittar vi skylten med en pil och när vi öppnar dörren i planket fattar vi genast att vi är i någons trädgård! Dock ser vi ett litet hus med en dör med en man på och en kvinna med en kvinna. När vi kommer närmre ser vi en lapp om att det kostar en lei per person och en liten mässingskål att lägga pengarna i.
On our way down from the church we were heading for the restroom and are getting very surprised when we follow the sign and suddenly are in someone´s garden. But there is a small house with two doors with toilet signs and a small bowl to leave money. Now we are fit for driving to next stop Sighisoara!
Nu är vi redo att fortsätta mot Sighisoara men först köper vi ett kexpaket och en flaska vatten av kvinnan som utanför sitt hus mitt i backen som också säljer hemmatillverkade kläder och skor.
Ni har definitivt gjort mig nyfiken på Transsylvanien! Dit skulle jag gärna vilja åka!
vilka härliga bilder! Har aldrig tänkt på Transsylvanien som ett ställe att besöka förut, men nu blev jag ju lite nyfiken på stället 🙂
Bara en liten omväg österut, så är ni nästan-nästan-nästan där…..
Skämt åsido, ni borde testa området vid något tillfälle
Ja Transsylvanien är fortfarande ganska okänt, men väldigt fint. Och ganska nära också
Kommer det mer om Rumänien/Transsylvanien?
Vi har just bokat en flygbiljett dit nästa september och vill gärna ha så mycket tips som möjligt. 🙂
Absolut, vi har mycket mer att skriva om Rumänien. Skicka gärna ett mail eller ngt om ni har andra frågor som inte besvaras
Comments are closed.