Precis som Falun så är norska Røros ett brukssamhälle framvuxen kring en koppargruva. Røros ligger i höjd med Sundsvall, precis några mil över gränsen. På norska kallas staden ofta endast för Bergstaden. Kopper hittades 1644 och året efter öppnades den första gruvan. Den sista gruvan stängde 1978. Kring gruvan växte det fram en trästad influerad från Tyskland, Danmark och Sverige samt Trondheim i Norge. Både gruvan och bebyggelsen är att finna på UNESCO:s världsarvslista.

Røros kyrka, som också kallas Bergstadens Ziir, invigdes 1874 och är byggd i trä. Den har rangerats av norska Riksantikvariämbetet som en av de tio mest profilerade kyrkor i Norge. Sleggveien (Slaggvägen; fantastiskt namn på en gata!) är de gamla husen där gruvans arbetare bodde, och har varsamt restaurerats av lokala hantverkare under de senare åren.

I dag är turism Røros främsta näring, och varje år besöker ca en miljon turister Røros för att se gruvan, de charmiga husen, äta den lokala bondmaten som orten har specialiserat sig på att servera, se den anrika kyrkan och uppleva den årliga vintermarknaden Rørosmartnan.

Min pappas fru är från Røros, och sommaren 2003 passade Maxime och jag på att hänga på dem när de åkte upp. Jag var sugen på att se kyrkan och komma in i en gruva.
Det är också möjligt att gå en guidad visning inne i Olavsgruva. I perioden 20 juni till 15 augusti är det fem guidade visningar varje dag, och det kostar 90 kronor för en vuxen. Man kan också köpa en kombinationsbiljett med smälthyttan för 125 kronor och se att de smälter kopparbarrar. Och självklart köpa en kopparbarre eller två….

En rolig utflykt som passar alla åldrar.


Till sist kan nämnas att scenerna i Pippi-serierna där det är vinter är inspelade i Røros. Røros har också köldrekordet för södra Norge med -50,4 grader mätt i 1914.

Norska kungen på väg in i kyrkan maj månad i år. Min pappa är i bakgrunden i blått vid
gula husets dörr, och det är hans fru som har fotat