I går kväll var vi uppe i Eiffeltornet. Vi har redan varit uppe i Triumfbågen och Sacré Cæur dagtid under denna vistelse, så nu ville vi se Paris by night uppifrån.

Maxime och Eiffeltornet från Trocadero

Vi ville få med oss att solen gick ner och eftersom vi visste att den började gå ner vid 22 och det var nästan helt mörkt vid 23 så satsade vi på att vara uppe vid 22. Och eftersom det också alltid är kö så var vi på plats för att köa from kl 21. Just i år så renoveras två av tre hissar, och kön till hissarna är svinlång. Enligt vakterna mer än två timmar när vi kom dit. Så då var det bara att gå upp. Igen…


Framför Champs des Mars på första plattformen

  

Både Maxime och jag var uppe i Eiffeltornet i går för tredje gången. Vi var tillsammans i Paris 2001, då Maxime var tio år, samt att vi båda har varit där också med var sin väninna. Alla gångar har vi valt att gå upp i stället för att vänta i den betydligt längre hisskön. Eiffeltornet har två ”lägre” plattformar och en högre längst upp i tornet. Man kan gå upp till de två lägsta; tillsammans 668 trappsteg. Det tar någonstans mellan fem och tio minuter att gå till varje plattform, och med en paus på första plattformen för att njuta av utsikten och ett glas Cola på trevliga baren/fiket så känns det helt ok att påbörja trapporna upp mot andra plattformen. Varje heltimme tänds blinkande lampor under fem minuter, och hela tornet glitrar som en julgran under några minuter. När kl var 22 och det började glittra så var vi mitt mellan första och andra plattformen.
Det finns konst i form av klättrande män
som man ser när man går trapporna
 

Champs des Mars från andra plattformen

Trocadero i solnergång från Eiffeltornet
Från andra till tredje plattformen går det endast att åka hiss. Bäräkna väntetid för att komma fram till hissen. Väl upp är plattformen ganska liten och knökfull, och det finns två våningar. Den översta är finast och fullast. Där uppe finns också en champagnebar och en rekonstruktion av det rum Eiffel byggde åt sig själv för att ta emot gäster. Kul att vara längst upp och utsikten är underbar, men alldeles för mycket folk för att kunna njuta av det hela ordentligt. Kl blev 23 när vi är längst upp, och tornet blinkade igen. Och nu är det helt mörkt och vi ser alla broar och landemärken tydligt upplysta i mörkret.

Sen är det bara att köa igen för att åka ner med hissen från tredje plattformen. När vi kom ner till andra så köade vi några minuter för att åka hiss hela vägen ner (de kollar inte biljetterna för att åka ner, så inga problem att åka hiss ner även om man bara har biljett för att gå upp), men vi tröttnade och gick ner också. Då kunde vi också ta några fler bilder över Paris i mörkret från första plattformen.

 
Denna baren på första plattformen var väldigt fin, och det var fullt
där när vi var på väg upp men vi ville inte stanna då.
När vi var på väg ner så var det tyvärr ganska tomt.

Det kostade €10,50 att gå till andra plattfomen och sen åka hiss till tredje. Att bara gå till andra kostade €5, och att åka hiss hela vägen upp kostar €13. Mao inte mycket pengar att spara på att gå; det är främst kötid man sparar. Och det är inte särskilt jobbigt att gå upp; Maxime gick upp utan klagomål då hon var tio och vi såg betydligt mindre barn som gick upp i går. Det är öppet till kl 00.45 under sommaren, och sista insläpp är kl 24.00.



Att se Eiffeltornet från både Trocadero och Champs de Mars är också fantastiskt. Vi hade egenligen tänkt oss upp i förrår, men spenderade så mycket tid på att se tornet och fota nerifrån att det blev för sent för att ta oss upp.

Vi älskar både Eiffeltornet, och kan inte fatta de som säger att de har varit i Paris men valde att inte åka upp i ”den turistfällan”. Eiffeltornet är ju helt ofattbart vackert; både att se det nerifrån och utsikten. Och inte att glömma att det är ett imponerande byggverk.

RELATERADE ARTIKLERMER FRÅN SKRIBENTEN