Lissabons stadsdel Belém är känd för två fenomen; sina många imponerande byggnader, monument och trädgårdar samt smördegsbakelsen pastel de nata. Belém ligger ungeför femton mituters spårvagnsresa väst om Lissabon.
När vi kliver av spårvagnen i Belém så är det första vi ser en lång kö av människor på trottoaren. Vi fattar direkt att de köar till det kända konditoriet Fábrica de Pastéis de Belém som tillagar och serverar den originella pastel de nata men efter att ha förvissat oss om att bakverken inte tar slut innan vi har kommit tillbaka från vår sightseeing så startar vi vår vandring.
Vi tar oss först till Beléms mest kända byggnad Torre de Belém – Tower of Belém – som i dag ligger ett fåtal meter från den norra banken av älven Tangus. När tornet restes under 1500-talet så låg det på en ö mitt i älven men under 1700-talet flyttades älvens dragning. Torre de Beléms ursprungliga funktion var försvar men det har också fungerat som fängelse.
Torre de Belém har blivit en symbol för stadsdelen och hittas överallt på nyckelringar, postkort etc.
 |
| Bröllopsfotografering vid Torre de Belém |
Vi fortsätter sen vår vandring mot den enorma klosterbyggnaden Mosteiro dos Jerónimo – Hieronymites Monastery – som ligger på andra sidan spårvägen. Klosterbyggnaden är den längsta byggnaden jag kan minnas att ha sett någon gång och jag försöker ta en bild som visar hela byggnadens längd på ett bra sätt men får det inte till. Väldigt storslaget och maffigt.
Mosteiro dos Jerónimo påbörjades 1501 och stod färdigt 1601. Byggnadsstilen är manuelinsk och kännetecknas av rik ornamentering.
Sen var det äntligen dags att bege sig till Fábrica de Pastéis de Belém för att testa det berömda pastel de nata-bakverket. I vanlig konditori-ordning går det antingen att sitta ner och fika eller att köpa hem bakverk. Vi valde att sitta ner och beställde var sitt bakverk och eftersom vi var i Portugal så kändes det på sin plats med ett glas portvin till.
I Mosteiro dos Jerónimo-klostret användes stora mängder äggvita för att stärka båda civila kläder och nunneklädsel. Genom att göra så fick man stora mängder äggula över och av dessa började man baka kakor. Receptet förfinades och till slut hade man kommit fram till dagens recept på pastel de nata. Efter revolutionen i Portugal i 1820 så avskaffades många religiösa ordnar och kloster började stängas. Munkarna började då sälja sina pastel de nata från ett närliggande socker-raffinaderi. När Mosteiro dos Jerónimo stängdes 1834 såldes receptet till socker-raffinaderiet som 1837 öppnade Fábrica de Pastéis de Belém. Och det resterande är historia.
 |
Fábrica de Pastéis de Belém är ett ganska stort konditori i en äldre byggnad
med flera större och mindre rum, inte så olikt Sturekatten i Stockholm |
 |
| Pastel de nata går antingen att äta som de är eller med kanel. |
Torre de Belém och Mosteiro dos Jerónimo är sen 1983 listade på UNESCO:s världsarvslista. Innan Vasco da Gama gav sig ut på sin resa mot fjärran östern så spenderade han sin sista natt på portugisisk jord med att be i klostret som då låg på den plats där Mosteiro dos Jarónimo i dag ligger. Båda Torre de Belém och Mosteiro dos Jerónimo uppfördes för att hedra Vasco da Gamas resa och som ett minnesmärke över Portugals storhetstid under den tid de stora upptäcktsfärderna pågick
