Inlägget är skrivet i samarbete med EF språkkurser.
Jag erkänner direkt; för att resa så mycket som jag gör så pratar jag inte särskilt många språk. Jag har norska som modersmål, sen bytte jag ut norskan med svenska för 27 år sedan och har engelska som arbetsspråk. Utöver det så fattar jag enklare meningar på tyska om personen i fråga pratar långsamt.
Nästa bekännelse; jag tillhör också den sortens människor som anser att man kommer ganska långt med engelska. Och min taktik har faktiskt fungerat ganska bra så långt. Oftast har någon annan person i närheten pratat skaplig engelska i de länder jag har besökt och vi har kunnat kommunicera. Vid andra tillfällen är det kroppsspråk som gäller; eftersom jag inte äter rött kött men äter fågel så har jag vid mer än ett tillfälle i någon affär eller vid hotellfrukosten fått vifta med armarna och imitera en fågel för att reda ut vilken skinka som är gjord på kalkon.
Självklart har jag plockat upp ord på menyerna; till exempel vet jag att fisk heter pesche på italienska, att hallon heter framboises på franska och att kyckling heter kai på thailändska. Så helt utan kunskap utanför engelska är jag inte men detta är kunskap som har kommit till mig och inget jag har uppsökt.
När man talar om att språkkurser så brukar det nästan alltid betyda att lära sig ett nytt språk; ofta italienska men också spanska eller franska. Jag vill med detta slå ett slag för kurser för att utveckla engelskan också. Även om man pratar engelska skapligt så finns det ofta förbättringsområden. Det är också möjligt att välja rena konversationskurser om det är det muntliga som behöver förbättras. Genom jobbet har jag gått kurser i fack-engelska inom IT samt försäkring och för ett år sen skulle jag också gå en fortsättningskurs i ”vanlig” engelska. Jag gjorde nivåtestet och allt men tyvärr flyttades kursen till en vecka jag skulle vara bortrest. Är man resebloggare så är man resebloggare… Och efter det så har jag inte fått till det men behöver definitivt ta tag i detta.
De länder där jag har haft störst problem med att endast prata engelska har varit i Europa. Italien och Frankrike tycker jag är sämst. I Acqvavena i Italien, där jag var för tre år sedan, pratade inte en enda person i byn engelska och jag har också varit på restauranger i Paris där ingen av de anställda ens försökte förstå vår engelska.
Det ska också erkännas att jag inte än har besökt Sydamerika. Jag kommer troligtvis att få äta upp min engelska när jag åker till Colombia i januari. Men det problemet löser jag då…
