Gud, jag är så äcklad när jag skriver detta att jag vet nästan inte vad jag ska göra. Min syster Christiane ringde precis och berättade att hon hade hittat vägglöss hemma. Anticimex har också varit där och bekräftat att det verkligen är vägglöss.
Vägglöss följer ofta med hem från utlandsresor. Och eftersom hennes senaste utlandsresa var till Thailand och Malaysia tillsammans med mig i januari så är jag halvt om halvt hysterisk nu. När Maxime var liten och gick i skolan så lus-schamponerade vi bådas hår varje gång det kom brev från skola eller dagis om att någon hade löss. Jag hatar verkligen dessa små och äckliga djur.
Eftersom New York är okänt som vägglus-stad och Maxime bor där och jag är så lus-hysterisk som jag är så har jag tydligare googlat ganska mycket kring detta. Det tydligaste tecknet är små blodfläckar på lakanen. Efter NY-resan i februari så kollade jag lakanet flera gångar för att leta efter blodfläckar, men eftersom jag inte hittade några så hade jag nu börjat slappna av och det är ett tag sen jag kollade senast. Och jag har faktiskt inte märkt några tecken på objudna gäster hemma, men det gjorde ju inte min syrra förens i dag heller. Självklart kliar jag nu överallt, men det gjorde jag också varje gång lusbreven kom hem från dagis.
Nu ska jag om någon timme gå ner på jobbets årliga vårfest, sen blir det att kolla lakanen med lupp när jag kommer hem. Jag ser på anticimexs hemsida att det finns något kit man kan köpa för att ta med på resan för att kolla om det finns vägglöss i rummet. Jag kan lova att jag ska beställa hem detta.
Att resa är något jag älskar, men att få med skadedjur hem är en stor-stor-stor nackdel som tyvärr följer med.
