Länder man inte kan, får eller vill åka till

I helgen så jag filmen Den gröna cykeln som handlar om en 11-12 årig tjej som bor i Saudiarabien. Tjejen, Wadjda, är lite upprorisk och har svårt att acceptera hon inte får cykla som killarna gör och är inte mycket för att dölja sig bakom sjalar. Man får en mycket bra inblick i vardagslivet i Saudiarabien och filmen rekommenderas verkligen. Sen bidrar det att historien som berättas också är bra.

Jag googlade lite och kom över denna skildringen en svensk kvinna har skrivit efter sitt besök i Saudiarabien. Som hon skriver måste alla kvinnor, även turister, täcka sig med sjal när de vistas utomhus och från en bekant som är uppvuxen i Iran så känner jag till att det finns religiös polis (nämns också i Den gröna cykeln) som endast kontrollerar om en kvinna tittar på en man på gatan, har smink eller beter sig på annat opassande sätt och man kan hamna i fängelse för allt detta. Tänk att bli fängslad för att bära smink, hur långt är inte det från vår vardag? Dock gissar jag att smink är tillåtet i Sauduarabien för alla kvinnor man såg i filmen var ganska hårt sminkade.

Jag kom också att tänka på en bok jag lästa för några år sen (2009 för att vara exakt; när Maxime o jag var i Thailand) som också handlar om vardagslivet i Saudiarabien och som heter Flickorna från Riyadh. Boken handlar om fyra unga kvinnor som också har en modern livsstil (i den mån man kan ha det i Saudiarabien) och bor i huvudstaden Riayadh där de har en blogg där de postar inlägg från sitt liv som dels upprör och dels inspirerar sina landsmän. Också mycket läsvärd och visar också vardagslivet i Saudiarabien på ett bra sätt.

Tll Saudiarabien måste man ha en inbjudan för att få komma in i landet.

Nordkorea är att land som det är så gott som omöjligt att ta sig in i. Den amerikanska journalisten Barbara Demick jobbade i flera år i Sydkorea där hon kom i kontakt med avhoppare. Hon har skrivit boken Inget att avundas (som jag läste tidigare i år när jag var i Malaysia och Thailand) där man följer fem peroner som till slut tvingas dem att lämna sitt land. Boken beskriver på ett mycket bra sätt hur invånarna har hjärntvättats till att följa landets ledare och hur han dyrkas som en gud på ett sätt jag inte trodde var möjligt, svältkatastofen under 1990 och hur de strävade för att överleva. Det är helt ofattbart vad både Kim Il Sung och hans son Kim Jong Il lyckades (och fortfarande lyckas) lura i invånarna för propaganda.

En mycket bra bok som gjorde att jag fick mycket bättre insikt i hur kommunismen fungerar i landet och man blir riktigt mörkrädd när man läser den. Öden till de fem huvudpersonerna är mycket skickligt och bra skildrat på ett både sakligt och perosnligt sätt.

Även om vi är ganska nyfikna och gillar udda resmål så går gränsen någonstans.